Västerbotten ftw

Oj nu var det dags för första inlägget. Känner sig ganska svensk då man bestämmer sig för att börja blogga. Men eftersom jag nu ändå vänt upp och ner på allt som är bekant så sitter jag nu här med en tom sida framför mig.

För er som missat typ allt: bor nu i Umeå, Sverige. Nej, det är inte Lappland -trodde det själv först- och ibland känns det så men helt tillräckligt högt uppe ändå. Fick världens lotto-vinst en kväll för cirka två och en halv vecka sedan då jag satt och läste på spanska läxor, nämligen antagningsbrev från Umeå universitet om att JAG (fattar fortfarande inte) blivit antagen till psykologprogrammet. Så inom ett dygn var frånvaroanmälan till ÅA fixad, sakerna packade, tårarna gråtna och hejdå sagt till alla fina, underbara kompisar i Åbo. Hem till stan och min familj hann jag inte åka...

Anlände till Umeå: hade ingen koll på nånting, kände ingen, hade aldrig varit i Umeå och hade ingen bostad. Jätte bra utgångsläge^^ Men tog det ganska bra förutom lite panikattack efter första dagen på Uni. Alla i klassen är jätte trevliga och vi har fina faddrar som tog hand om oss!

Bostaden löste sig tillfälligt och fick idag veta att jag får ett rum i ett kollektiv efter februari, mega glad, trodde ren att mitt fina tält-skämt skulle bli verklighet. Så för tillfället är det ganska lugnt.

Måste säga att jag både trivs här men samtidigt har hemlängtan till Åbo och till ankdammen i Finland. Har som tur två finlandssvenskar jag känner här och ska snart gå med i finlandssvenska nationen (haha) här. Bästa är nog då man presenterar sig och: "Hej, jag heter Catharina, kommer från..." "Ja från Finland, hör man ju på finska brytningen" eller "Ja (haha) du talar ju som Mark Levengood". Japp tack för de :D

Men ska inte skriva en hel roman idag. Tänkte visa lite bilder från nollningen (gulisveckorna) och lite diverse ännu. Rummet som jag bor i kan jag visa en annan dag.

Ha de gött! (favorituttrycket hittills)