Blev lite nostalgisk och började med ett fint citat som jag senaste dagarna funderat lite på. Inte bra att lämna mig ensam i ett studentrum sjuk över helgen hehe. Får ofta frågan ifall jag har hemlängtan och då har jag börjat fundera på vad jag ser som "hem" egentligen. Jag har en tendens (vet inte om den är bra eller dålig- avgör själv) att kalla alla ställen ja bor på mer än en vecka för mitt hem. Kanske det har hjälpt mig i livet eller så inte. Personligen känns de som att det inte gynnar en själv att definiera ett enda "hem" och allt annat är "borta". Mer sådär tankesättet "Home is where your heart is", alltså kan vara på många ställen. På det här sättet har jag lärt mig själv att acceptera att "Fine nu bor jag på det här stället, får väl lov att göra de bästa av situationen då." Nu menar jag inte att jag trivs lika bra på alla ställen. Åbo var verkligen "mitt" ställe, älskade att bo där. Umeå börjar dock bli allt mer tilltalande, men jag är också en person som inte tycker om att vara på samma ställe vecka efter vecka så att Umeå ligger flera hundra kilometer från närmaste stad samt det faktum att det tar 4 timmar med båt till hemlandet kommer att kräva tillvänjning.
Bara en vecka kvar nu av den här grundkursen med alla uppgifter som hör till den, jaksaa jaksaa. Fatta att jag längtar efter statistik kursen? Sverige tycks nog ha fått inflytande på mig.
Dagens bild:
Åh, upplever också det där med att inte känna sig riktigt hemma någonstans (eller, för din del lät det ju som om Åbo åtminstone var väldigt nära). Vet inte om det finns något bra svar på det. Man vänjer sig, I guess. Men det är jobbigt att egentligen inte kunna "fly" någonstans.
SvaraRadera